Hur fungerar särskilt förstärkta avdelningar på SiS?
Lundaforskare ska under tre år titta på hur SiS särskilt förstärkta avdelningar (SFA) fungerar i vardagen.
Sociologerna David Wästerfors och Susanne Boethius vid Lunds universitet fick hösten 2024 forskningsanslag från SiS för att studera myndighetens särskilt förstärkta avdelningar. Projektet pågår i tre år från 2025, och är ett av de två projekt som fick forskningsanslag 2024 innan myndighetens tillfälliga uppehåll under 2025 för utredning av nya former för SiS forskning och utveckling.
David och Susanne kommer att undersöka hur personalen arbetar med SFA-metoder tillsammans med de som vårdas, hur de skapar ordning, och hur de upplever det vardagliga samspelet på avdelningarna. Läs om SiS särskilt förstärkta avdelningar här.
Forskarna kommer exempelvis undersöka vilka betydelser olika förutsättningar, exempelvis materiella och kunskapsmässiga, har för hur SFA tas emot av personalen och de vårdade, och hur de anpassar sig till arbetssättet.
Varför har ni valt att studera just SFA och dessa specifika områden?
– Vi är nyfikna på hur väl vårdformen funkar i praktiken på SiS. Vi tycker att denna relativt nya vårdform för personer med NPF-diagnoser, alltså neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är intressant. Det finns ju grader av funktionsnedsättningar och personer på de andra avdelningarna kan, åtminstone delvis, ha liknande förutsättningar och erfarenheter. SiS andra avdelningar kanske då kan lära sig av SFA.
Bildtext: Forskarna Susanne Boethius och David Wästerfors vid Lunds universitet. Foto: Erik Hannerz.
– Vi är nyfikna på de olika metoder som SiS använder på de särskilt förstärkta avdelningarna, som exempelvis Traumamedveten omsorg, vilken handledning personalen får och så vidare. SFA verkar vara ett lite mer alternativt sätt att bedriva SiS avdelningar på och det blir intressant att titta på hur SiS-hemmen hanterar denna relativt nya vårdform.
– Metoderna är också intressanta med tanke på att de som har en kriminell bakgrund ofta även har NPF-diagnoser. Där kan man ställa sig frågan; på vilka andra och nya sätt kan dessa personer bemötas?
Vad hoppas ni ta reda på, och få ut av studien?
– Det vore som sagt intressant om man kunde peka ut något som SiS kan lära sig av, generellt, från SFA; man kan tänka sig att lärdomar av SFA kan vara överförbara till andra områden och avdelningar. Det ska också bli spännande att se hur det som är annorlunda rent fysiskt på SFA påverkar personer med exempelvis autism, och om det fungerar? Alltså det rumsliga, såsom belysning, lugnande färger, ljudmiljön och så vidare. Om man bygger om miljön, kan den som vårdas förmodligen komma mer till sin rätt och även bemötas lättare. Då får personen kanske bättre vård, och mår bättre. Det är sådana frågor vi hoppas få svar på.