Valideringen öppnade upp ett helt nytt arbetsliv på SiS

Från timanställd behandlingsassistent till socionom och utbildare. Vår medarbetare Theocharis berättar om hur valideringsprogrammet hjälpte honom att kompetensutvecklas på SiS.

Theocharis, eller Harris som han vill bli kallad, spelade i unga år basket på elitnivå i Grekland, men ett skadat knä satte stopp för hans basketkarriär och en vilsen 20-åring återvände till Sverige.

– Jag hade en identitetskris när jag flyttade tillbaka till Sverige. Vad ska jag nu göra med mitt liv? Det var då som jag kom i kontakt med en bekant som jobbade på SiS som sa att jag skulle söka och det passade mitt sätt att vara och så som jag var upplärd. Hög struktur, stort ansvar samt möjligheter till att göra skillnad och påverka på riktigt. Jag som person behöver ha ett högre syfte för att motivera mig själv, förklarar Harris.

Känslan av att det var ett viktigt samhällsarbete kom ganska snabbt för honom, men efter några år ville han gärna utvecklas mer.

– Förr var det väldigt svårt att gå vidare i karriären på SiS, vilket var ganska frustrerande. Så under en period jobbade jag på ett HVB-hem samtidigt som jag jobbade som timanställd på SiS.

Hur var skillnaden att jobba på HVB-hem jämfört med SiS-hem?

– Det var som natt och dag. Jag var inte lika aktiv i min roll som jag fick vara på SiS. Det var nog första gången jag fick en indikering på att jag behövde göra en förändring för att komma vidare, så jag ansökte till en folkhögskola och utbildade mig under 1,5 år till 12-stegsterapeut med kognitiv beteendeinriktning. Men den var inte tillräcklig för att uppnå behörighetskraven för att bli tillsvidareanställd.

Harris ansökte om dispens för att kunna bli tillsvidareanställd på sin heminstitution och 2014 blev han behandlingsassistent på heltid. Då fick han lite mer utrymme att utvecklas och kunde gå interna utbildningar, så som MI (Motiverande samtal) och ART (Aggression Replacement Training).

– Jag växte och kunde ta mer ansvar, vilket var väldigt motiverande. Jag hade en bra och stöttande chef och en bra grupp, berättar han.

–I samma veva ansökte jag till valideringsprogrammet och blev antagen, fortsätter Harris.

Hur var det att plugga samtidigt som du jobbade?

– Det går definitivt om man vill. Det handlar om drivkraften! Den största svårigheten i min karriär var att gå från basketen till ett civilt arbete. Jag har alltid behövt ha många bollar i luften och drivas av prestation, så därför har det varit väldigt utvecklande att utbilda mig och jobba parallellt. Valideringen öppnade upp för ett helt nytt arbetsliv på SiS. Den blev på så sätt en avgörande språngbräda och startskottet för en ny livsfilosofi som ledde till vidare studier och professionell utveckling. Jag tog en akademisk examen som socionom vid universitetet och det utgör en central del i min yrkesmässiga kompetens. En kompetens jag fortsätter att utveckla.

I mitten på 2010 talet hade Harris inte ens behörighet att befinna sig på ett campus och idag är han socionom, certifierad ART Master Trainer och medlem i MINT (Motivational Interviewing Network of Trainers).

– Något som har varit väldigt betydande är att jag har haft bra chefer omkring mig som har kunnat se mig. Det tror jag är oerhört viktigt. Jag var bara 23 år när jag började på SiS och har blivit sedd hela tiden, berättar Harris.

Vem passar att jobba på SiS?

– Det är inte vem som helst som klarar av jobbet och den drivkraften är oerhört sporrande och utvecklande. Du bör ha insiktsfullhet och kritiskt förhållningssätt till dig själv och saker och ting. Du behöver kunna trampa vatten och stå kvar. Barnen, ungdomarna och klienterna kommer att pröva oss, men man måste kunna se från ett helikopterperspektiv. Det finns en anledning till att människor är på ett visst sätt. De är produkter av sitt arv och sin miljö och det ska man inte underskatta.