Prostitution och människohandel

Ungdomar och vuxna missbrukare som är, har varit eller riskerar att bli utsatta för prostitution eller människohandel för sexuella ändamål behöver mycket stöd. SiS fick 2008 i uppdrag att förstärka arbetet med gruppen. Projektet pågick till 2010 och en slutrapport om insatser och effekter av projektet redovisades den 1 mars 2011.

I en kartläggning som gjordes 2010 uppgav 38 (7 procent) av de 567 ungdomar som intervjuades med särskilda frågor i samband med inskrivning vid institution att de haft sex i utbyte mot någon form av ersättning. Det motsvarar tolv procent av flickorna och fyra procent av pojkarna. 

De flesta hade mött sin köpare genom kamrater. Vanliga kontaktytor för ungdomar som säljer sex är annars internet och mobiltelefon. Pengar eller droger är den vanligaste ersättningen. Men mat eller tak över huvudet förekommer också som ersättning för sex.

Kartläggningen visade att det bland de vuxna LVM-klienterna var 37 (sju procent) av 515 som haft sex i utbyte mot ersättning. Det motsvarar 15 procent av kvinnorna och fyra procent av männen. De allra flesta möter sin köpare på gatan eller genom kompisar.

Flera myndigheter deltog i regeringens satsning

Under perioden 2008-2010 satsade regeringen drygt 210 miljoner kronor på åtgärder som ska minska handeln med sexuella tjänster.

SiS var en av flera myndigheter som deltog i arbetet. LVM-klienter och ungdomar som omhändertagits enligt LVU hörde till projektets målgrupp, liksom unga som dömts till sluten undomsvård och ungdomar och klienter som vårdas frivilligt med stöd av socialtjänstlagen.

För SiS innebar projektet en ökad kunskap om prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Nära 400 medarbetare inom olika kategorier från 16 ungdomshem och sju LVM-hem fick vidareutbildning om sexualitet och sexuell hälsa.