SiS unga skriver om sina liv och känslor

"Då ska jag krama friheten och när jag kommer tillbaka hit ska jag minnas den lukten". Det skriver signaturen Dalarna baby 2015, en ungdom som är tvångsomhändertagen hos SiS, inför en stundande permission. Dalarna baby 2015 skriver i boken "Jag älskar dig ändå", en bok där alla texter är författade av pojkar och flickor på SiS ungdomshem.

För elfte året i rad ger SiS ut en bok där det är ungdomarnas egna berättelser som står i fokus. Intresset för att bidra är stort hos både pojkar och flickor. I år kom inte mindre än 120 bidrag in.

Alla texter är viktiga för det är ungdomarnas egna röster. Läser man dem noga känner man att de är fulla av tro på att det trots allt kan bli bättre. En röd tråd genom berättelserna är längtan. Det är längtan efter familjen och kompisar, längtan efter den man är kär i, längtan efter ett annat liv eller längtan efter att få ställa till rätta. Men berättelserna innehåller också starka känslor av besvikelse efter svek från vuxenvärlden.

Tufft för ungdomar som vårdas hos SiS

Tillvaron är tuff för de flesta av ungdomarna som vårdas hos SiS. Det förstår man när man läser deras berättelser. Det är tungt att leva i en värld med våld, missbruk, kriminalitet och övergrepp och det är mycket svårt att vara tvångsomhändertagen. Men de flesta har en insikt om att de behöver hjälp och stöd.

Det beskriver skribenten Hon-som-minns i sin text som heter just "Hon som minns":

Att fly från mina problem är det enda jag vet. Att vara rädd, arg och ledsen är det enda jag känt. Många gånger har jag försökt men det blir ändå aldrig rätt. Men nu har jag gett upp, jag orkar inte mer. Jag behöver hjälp, snälla jag ber er. För jag vill sätta mig ner och andas så att min själ kommer ikapp mig. Så att jag en dag kan stå upp och vara stolt jag med.