Mer och bättre forskning behövs om effekterna av insatser inom institutionsvård
I SiS uppdrag ingår att svara för metodutveckling, forskning och utvecklingsarbete. En rad program används inom institutionsvården och målet är att använda metoder med vetenskapligt stöd. Nu har kunskapsläget utvärderats.
SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har på uppdrag av SiS granskat nio program för ungdomar med antisocial problematik som vårdas på institution. Några program används också inom SiS ungdomsvård.
"Ingetprogram behöver avvecklas"
– Det saknas tillräckligt underlag för att kunna bedöma eller fastslå vilken effekt behandlingsprogrammen har, säger professor Bo Vinnerljung som ingått i expertgruppen som arbetat med granskningen.
– Detta innebär inte att programmen inte fungerar och det är viktigt att framhålla att inget program behöver avvecklas. Det enda vi kan fastslå är att det vetenskapliga kunskapsunderlaget är för litet för att avgöra vilka effekter programmen har eller kan ha.
Programmen utformade och prövade i andra sammanhang
En förklaring till att det saknas tillförlitlig forskning är att programmen från början är utformade och prövade i andra sammanhang än slutenvård och vård som ges utan samtycke. Det kan vara öppenvård, skola eller familjebehandling. De är alltså inte ursprungligen utvecklade för institutionernas särskilda förutsättningar.
– Den här granskningen är viktig och det är därför vi själva tagit initiativ till den. Ökad kunskap och säkerhet om att vi alltid gör det bästa och tar till oss den vetenskapliga utvecklingen måste vara en självklarhet, säger SiS forskningsledare Therese Reitan.
Forskningen inom området behöver stärkas
SBU menar att forskningen inom området behöver stärkas, bland annat genom anpassning till lokala förutsättningar. Samverkan mellan forskare till exempel i Norden skulle kunna leda till bättre forskning. Bara en av de 17 studier som ingick i granskningen var exempelvis från Sverige.
– Under tiden behöver vi inom SiS arbeta med att utveckla kvalitén i de program som används och använda dem som ett verktyg bland flera i den totala vården och behandlingen. Samtidigt behöver vi utveckla lokala uppföljningar som kan bidra till att öka kunskapen om hur programmen fungerar för våra ungdomar i SiS vårdmiljö, säger Therese Reitan.