Sjuksköterskan som fått hederspris för sitt jobb
Åsa Felicetti, institutionsansvarig sjuksköterska, IAS, på SiS LVM-hem Runnagården kan inte tänka sig bättre patienter än LVM-klienter. Nu har hon fått ett hederspris för sitt arbete.
Hederspriset i fråga delades nyligen ut av organisationen Svenska Vård, en branschorganisation för vård, omsorg och behandling. Nomineringen kom från Runnagårdens institutionschef Tomas Ring som skrev fint och uppskattande om sin IAS.
Längtar inte efter "vanlig sjukvård"
Att intervjua Åsa Felicetti är att intervjua en kvinna som verkligen gillar sitt jobb. Hon kom till Runnagården redan under sin sjuksköterskepraktik och har blivit kvar i tolv år. Någon längtan efter ”vanlig” sjukvård finns knappast.
– Ibland tänker jag att jag måste göra något annat, jag kan ju inte jobba här hela livet. Men var ska jag jobba då? På en vårdavdelning? Nej gud vad tråkigt. Här finns världens bästa patienter, de är så himla mysiga och det finns alltid ett litet frö hos alla, förklarar hon.
– Ju mer komplex problematik det finns från början, ju mer tillfredsställande är det att se om man kan få till en förbättring. Många gånger går det faktiskt.
"Öronmärkta patienter"
Runnagården satsar på sin hälso- och sjukvård. Institutionen har fem sjuksköterskor och även en biträdande institutionsansvarig sjuksköterska, BIAS. De övriga tre sjuksköterskorna ansvarar för sina egna ”öronmärkta” patienter. De jobbar alltid i samma fasta arbetslag och lär känna både personal och klienter.
Gillar att kratta manegen
Själv är Åsa Felicetti chef och arbetsledare sedan några år, och har upptäckt att hon gillar den rollen. Det är kul att organisera, planera och hitta lösningar.
– Jag brukar säga att det är mina kollegor som är grunden till att jag kan göra mitt jobb, eftersom de gör sitt jobb så bra. Då brukar de säga att ”du krattar ju manegen för oss”. Det ligger nog lite i det, och det ena ger det andra.
Viktigt att se människan bakom beteendet
Framtiden då? Ja, det troliga är att Åsa Felicetti blir kvar på Runnagården ett tag till. Bättre patienter kan hon inte tänka sig, även om kvinnorna hon möter mår dåligt på många sätt och ibland kan vara hotfulla och utagerande.
Just att se människan bakom beteendet är viktigt, tycker Åsa Felicetti. Här finns mycket kvar att göra när det gäller samverkan med övriga sjukvården, anser hon.
– Där ser en del inte våra tjejer som människor. De kan fortfarande säga att patienterna är ”i transportabelt skick”. Då blir jag upprörd. Även lik är ju transportabla!