Handlingsplan för MR-arbete ska ge SiS ett kunskapslyft
Statens institutionsstyrelses generaldirektör har beslutat om en handlingsplan för myndighetens arbete med mänskliga rättigheter. Handlingsplanens tyngdpunkt är utbildning, men den ska också vara ett stöd för att samordna verksamhetens MR-arbete och borga för långsiktighet i arbetet för en trygg och säker vård och arbetsmiljö.
– Arbetet med mänskliga rättigheter är inget nytt uppdrag. SiS har länge arbetat med att utveckla områden som etik, jämställdhet, likabehandling och barnkonventionen. Men med stöd av handlingsplanen ska vi åstadkomma ett kunskapslyft som lägger grunden för det fortsatta arbetet, förklarar generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark.
Elisabet Åbjörnsson Hollmark, SiS generaldirektör
– SiS bedriver en verksamhet där mänskliga rättigheter ställs på sin spets. Våra befogenheter ger oss rätt att i särskilda fall inskränka vissa rättigheter. Handlingsplanen har därför ett visst fokus på framför allt de befogenheter som ungdomar och klienter kan uppfatta som mycket ingripande, exempelvis att vårdas i enskildhet och att hållas avskild.
Metod för rättighetsbaserat arbetssätt ska prövas
Ett av SiS verksamhetsmål för 2020 är att öka kunskapen om ett rättighetsbaserat arbetssätt och kunna tillgodose ungdomars och klienters rättigheter. Det målet ligger kvar för 2021. Genom ett antal pilotprojekt på avdelningar på några ungdomshem och LVM-hem ska man utveckla och pröva en metod för ett rättighetsbaserat arbetssätt.
MR-aktiviteter - en del i SiS uppföljningsarbete
Aktiviteterna i handlingsplanen ska samordnas med verksamhetsplanen för respektive år och aktiviteterna följas upp i SiS ledningssystem. Det innebär att de integreras med och blir en del av den reguljära uppföljningen.
– Två viktiga dokument som bidrar till den här integreringen är rutinen för att pröva barnets bästa och riktlinjerna för ärendehandläggning. Det är två exempel på hur vi inför beslut vägleds att ta reda på vilka rättigheter som aktualiseras och på vilket sätt rättigheterna har betydelse, avslutar Elisabet Åbjörnsson Hollmark.