Panelsamtal om utanförskap och missbruksvårdens utmaningar

Panelsamtal 12 oktober om civilsamhällets och samhällsaktörers arbete för en jämlik missbruks-, hälso- och sjukvård. Paneldeltagare: Karin Rågsjö (V), Ulrika Westerlund (MP), Lars Ohly (Verdandi) och SiS missbruksvårdsdirektör Birgitta Dahlberg.

"SiS del i vårdkedjan är att rädda liv och stabilisera"

SiS missbruksvårdsdirektör Birgitta Dahlberg deltog nyligen i ett panelsamtal om civilsamhällets och samhällsaktörers arbete för en jämlik missbruks-, hälso- och sjukvård.

– De som kommer till SiS, kommer i ett väldigt sent skede efter att alla andra insatser har misslyckats. De riskerar till och med att dö av sitt missbruk, då de är i extremt dåligt fysiskt och psykiskt skick. Vår del i vårdkedjan blir att rädda liv och stabilisera, förklarar Birgitta Dahlberg.

Hon menar att det som brister i samhället ofta är att de förebyggande samhällsinsatserna har uteblivit, eller har inte varit tillräckliga för personer som behöver missbruksvård.

– De individer som befinner sig i riskzonerna måste fångas upp tidigt för att få tillgång till och ta emot hälsofrämjande insatser. Personal inom mödrahälsovården, BVC, förskola, skola, ungdomsmottagningar och så vidare, behöver utbildas i att identifiera dem och deras familjer, menar Birgitta Dahlberg.

Stöd genom en sammanhållen vårdkedja

Många hamnar idag mellan stolarna och får inte tillgång till den vård de behöver.

– Här har SiS goda erfarenheter av projektet integrerad vård. Där är behandlingen integrerad av regionerna och SiS, och bedrivs på SiS institutioner – samlat, och där individen befinner sig. Det vore ett bra alternativ för att komma tillrätta med de psykiatriska vårdbehoven som idag inte tillgodoses i målgrupperna, säger Birgitta Dahlberg.

Om regeringsutredarens förslag att flytta SiS missbruksvård till regionerna

SiS välkomnar samlade insatser för klienter inom missbruksvården och att möta klienterna där de befinner sig, men Birgitta Dahlberg menar att SiS samtidigt är starkt oroad över att riskerna med förslaget inte är tillräckligt utredda. Exempelvis att klienter inte kommer att stanna kvar i öppenvården om tiden inom slutenvården blir alltför kort (enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT).

– Om förslaget blir verklighet tror vi att många i denna grupp som redan idag är lågt prioriterad, riskerar att bli utan de insatser de har rätt till och behöver. Enligt SiS erfarenhet är risken för avvikning, återfall och överdos mycket hög efter avgiftningsfasen. Vi befarar att klienterna kommer hamna mellan nya stolar med förslaget, fortsatte hon.

– Därför tror vi att SiS behöver finnas kvar som idag, men med den vård och stödverksamhet som föreslås i utredningen som en utmärkt insats efter vistelsen på SiS, avslutade Birgitta Dahlberg.