Vården gör skillnad för våra klienter

När öppenvården inte räcker till är SiS tvångsvård det enda alternativet. På ett av SiS LVM-hem arbetar Jeanette Perchun som enhetschef. Ta del av hennes tankar kring arbetet och utmaningarna inom LVM-vården. 

Hessleby ligger naturskönt på landet vid Mariannelund, i ett gammalt sanatorium för lungsjuka. Målgruppen är vuxna män med beroende, samsjuklighet och våldsproblematik. Inom LVM finns olika avdelningar; dels en intagsavdelning, dit klienterna kommer först. Oftast kommer klienterna direkt från sjukhus, där avgiftningsprocessen ofta startat.

– Den första tiden ska klienterna få vila, orientera sig, hantera abstinensen, få normala rutiner och förstå varför de är hos oss. De kanske har levt ett liv i misär utan tak över huvudet eller en fast plats att bo på. Vi tar emot med stor respekt för det mänskliga värdet, lyssnar på vad de önskar och behöver och ger dem ett varmt och välkomnande bemötande.

Detta bemötande hör vi ofta betyder mycket för dem, berättar Jeanette Perchun, enhetschef på Hessleby.

 Olika typer av behandling och sysselsättning för klienterna

Inom LVM finns olika behandlingsinslag och programverksamhet.
– Efter intagsavdelningen, dit man kommer för att landa och sedan påbörja motivationsarbetet, går man vidare till en låst behandlingsavdelning eller till en av våra två öppna avdelningar.
Där använder vi oss av olika metoder, som man kan läsa om här.

– Vi erbjuder också sysselsättning, såsom arbete med keramik, läderarbete, silversmide, visst snickeri, musik och så vidare. Men det är frivilligt, allt bestäms i ett brukarforum med personal och klient. På båda avdelningstyperna har vi fokus på den demokratiska processen, att klienten är med och påverkar, berättar Jeanette Perchun.

Klienterna lider ofta av samsjuklighet

Inom tvångsvården sker arbetet metodiskt, så att socialtjänsten sedan ska kunna tillgodose klientens behov efter LVM-tiden. Klienterna som kommer till LVM har ofta samsjuklighet, vilket innebär att klienterna både har substansbrukssyndrom och minst en annan psykiatrisk diagnos.

– Det är problematik på flera olika plan. Sedan behöver man klara av att vara i samhället när man kommer ut härifrån. För klienterna hos oss handlar all denna hjälp om skillnad mellan liv eller död. När öppenvården inte räcker till, eller när klienten är omotiverad till drogfrihet, så är tvångsvård det sista, enda alternativet. Här får man tid och möjlighet att lära sig göra klokare val när man behöver göra dem sen, säger Jeanette Perchun.

– Vi jobbar också för att klienten ska få en fungerande ekonomi. Många har levt ett kriminellt liv och får inte tillgång till bankkort, eftersom de inte får bank-ID. Då har man ingen möjlighet att delta i samhället på samhällets villkor. Detta är ett av många hinder vi försöker hjälpa dem med här.

Det hon ser behov av och som behöver utvecklas, är bland annat ett utökat sjukvårdsuppdrag och höjd säkerhet, både utifrån lagstiftning gällande tillgång till mobiltelefoner och surfplattor, men också konkret i verksamheten.

– Vi behöver utökad säkerhet, inte bara för att förhindra avvikningar, fritagningar eller drogförekomst när det gäller klienterna, utan även för personalen som behöver en trygg arbetsmiljö. Det handlar inte om högre staket med taggtråd, utan snarare om att vi behöver bli fler behandlingspedagoger, idag är vi sårbara. Incidenter händer, även om vi alltid väljer att i första hand arbeta lågaffektivt, i alla situationer.

Välkomnar verksamhetsbesök

Jeanette är positiv till att såväl politiker som andra intressenter besöker SiS verksamhet för att möjliggöra en bred bild av verksamheten, både det positiva och utmaningarna. Som exempel lyfter hon ett besök som skedde i början av sommaren.

När besökarna ser klienterna, som samhället inte har lyckats med, förstår de ofta problembilden lättare, exempelvis varför SiS inte alltid kan förhindra avvikningar trots säkerhetsrutinerna. Det är ett känt faktum att målgruppen har förändrats med åren, rör sig i andra kretsar än förr, har lättare till vapen och att mer våld förekommer – precis som i samhället i stort. Här behöver SiS följa samhällsutvecklingen.

– Den politiker som var här i början av sommaren ville skapa sig en bild över SiS efter allt hon har läst i media. Den bilden fick hon inte bekräftad utan tvärtom, ansåg hon. Istället vill hon att alla som fattar beslut om vår verksamhet besöker den innan de fattar besluten. Likaså behöver media besöka och se verksamheten innan de skriver om SiS-hemmen. Det är viktigt att man pratar med SiS istället för bara om SiS. Hon var också imponerad över hur mycket personalen brinner för sitt jobb och över deras bemötande av klienterna. ”Så som det faktiskt är här, hör och läser man ju ingenting om”, kommenterade hon.

Bild: Enhetschef Jeanette Perchun och Enhetschef Dilan Hassan