"Förut ville jag dö. Nu vill jag leva. Jag ser livet nu."

Bildtext: I Tinas fönster står tavlor med hoppingivande text.

Vill berätta sin historia för att hjälpa andra

Tina var placerad på SiS under hela sitt tonårsliv. Idag är hon 20 år och hennes liv ser helt annorlunda ut. Hon vill berätta sin historia för att hjälpa andra och visa att det finns en väg ut ur ett destruktivt liv.

Tina bjuder på fika i sin ombonade lägenhet med egen ingång i det familjehem där hon bor några dagar till. Snart flyttar hon till en egen lägenhet i samma ort. Men innan dess vill hon berätta om sitt liv i samhällets vård. Hon vill ge hopp till andra ungdomar i samma situation som hon själv har varit i.

Det är svårt att förstå varför denna lugna 20-åring med pigg blick och sitt kloka, eftertänksamma sätt, har levt inom samhällsvården hela sin ungdom.

Turbulenta ungdomsår

Tinas uppväxt präglades av turbulens. Hon var inte ens tonåring när hon hamnade i familjehem för första gången. Därefter blev hon placerad på HVB-hem. Anledningen var att hon var ”dampig, bråkig, utåtagerande och rymde hemifrån” som hon uttrycker det. På HVB-hemmet kom hon i kontakt med droger och när hon var tolv år placerade socialtjänsten henne på SiS. 

Tina har därefter varit placerad på flera ungdomshem. Hon säger att hon upplevdes som en negativ ledare och att hon ”bråkade mycket, tog droger och gjorde dåliga saker”, som till exempel att riva ner väggar och starta bränder.

Under många år verkade ingen förstå hur dåligt Tina mådde.

– Jag tycker att jag varken blev sedd eller fick den hjälp jag hade behövt under alla år.

En av ljusglimtarna var skolan på ett av ungdomshemmen. Där trivdes hon och pluggade upp sina betyg.

Något annat som får Tinas ögon att glittra, är när hon berättar om att personalen på ett ungdomshem hjälpte henne att spela in en låt i studio. Hon spelar upp den. Det är en raplåt med skarp text som handlar om ilskan över hur hon har blivit behandlad av samhället.

– Jag skrev låten för att få ut mina känslor. De köpte till och med beats för att låten skulle bli möjlig, ler Tina.

Bildtext: Ytterligare ett varmt minne bär Tina runt sin ena handled.
När hon skrivits ut från det sista ungdomshemmet fick hon ett vackert armband prytt med Venussymbolen, tecknet för kvinna. Det bär hon varje dag. 

Vändpunkten

När Tina var drygt 18 år blev hon förflyttad till ett LVM-hem. Det blev vändningen för henne. Efter fyra månader fick hon flytta till familjehemmet där hon bor idag.  

– Det var väldigt bra och engagerad personal på LVM-hemmet. Det kändes som att de var där för att hjälpa, och att de brydde sig om mig. 

Särskilt en person, behandlingssekreteraren på LVM-hemmet, såg Tina och tog sig an henne. Tina fick stort förtroende för henne och talar om henne med värme.  

Idag är Tina drogfri sedan ett år och några månader, och hon studerar till undersköterska. Hon har fått diagnosen ADHD och ska gå i traumabehandling framöver för att bearbeta sin PTSD. Hon har ett gediget stöd bland familj och vänner runt sig och ägnar mycket av sin fritid åt musik och kompisar.

Rådet hon skulle ge sitt då 12-åriga jag och andra unga i samma situation är:

– Ta hjälp, lyssna på de vuxna. Ta avstånd från dåliga vänner. Tro på dig själv. Förut ville jag dö men nu vill jag leva. Jag ser livet för första gången. Det finns hjälp att få.

Fotnot: Tina är inte hennes riktiga namn.