Snart dags för årets bok med de ungas egna röster

Våra årliga skrivarsatsningar är ett sätt att låta unga hos oss berätta vad de tycker och känner, i form av texter och dikter. De skriver om sina liv, fantasier, drömmar och förhoppningar. Boken ges ut årligen och det är frivilligt att delta med en text. Årets tema är framtidsdrömmar.

Snart är det dags för årets bok. En av lärarna inom ungdomsvården berättar om projektet. 

Hur upplever du att dina elever ser på att skriva i boken?

De har uteslutande positiva reaktioner, det är en rolig uppgift för dem. Det beror nog dels på att de inte blir bedömda vilket gör att de slappnar av. Dels är det häftigt att ”hamna i en bok”. De frågar ofta när boken kommer ut och när de får den, och ifall den kommer hamna i en tidning.

Hur använder du som lärare skrivuppgiften?

Det gäller att engagera eleverna från start, och då är det här projektet utmärkt. Att skriva i boken uppmuntrar verkligen till engagemang och det blir som en start inför övriga skrivuppgifter på mina lektioner i svenska. Även de ”skriv-svagare” eleverna känner att ”här kan även jag lyckas”, eftersom det knappt finns några förhållningsregler eller görs någon bedömning. Det finns inget ”rätt eller fel”. Med SiS-boken som introduktion har vi banat väg för att eleverna vågar gå vidare och utveckla sitt skrivande.

Varför är boken viktig för eleverna?

Det är angeläget för eleverna att få delta i något viktigt. Detta är verkligen viktigt. De får skriva av sig, som i en dagbok. Dessutom får de vara anonyma.

Ofta är det positiva berättelser, men det skrivs också om mörka saker och svåra upplevelser, känslor kring orättvisa och så vidare. Då känner de igen sig, får bekräftelse på att de inte är den enda som känner så här. Dessa ungdomar har ett starkt bekräftelsebehov, de behöver känna att ”jag är inte den enda som har gjort fel, som har hamnat på SiS, som mår dåligt”.

Fjolårets bok

Vad känner du kring arbetet med boken?

Jag känner dels nyfikenhet på vad eleverna ska skriva om, dels en stark stolthet. När boken är färdig blir jag stolt, främst för att eleverna är så stolta. De är väldigt glada över att få ta hem boken och det är roligt att den engagerar så.

Våra elever har haft det väldigt jobbigt i livet. Då är det fantastiskt att se vad de skriver att de har gjort för att växa och komma till en bättre plats. De har fått en paus från sitt gamla liv. Och de flesta historierna slutar med att de vet vad de vill satsa på, de ser ljuset i tunneln. Det är det som är det viktiga för mig. Inte det jobbiga som har varit, utan att se vart de har tagit sig.

Upplever du några utmaningar med projektet?

Svårigheten med boken, som ju är framåtsyftande, är att eleverna kan uppleva det svårt att bli uppmanade till att blicka just framåt. Därför blir detta projekt också extra intressant. För när jag får dem att tänka lite, lite längre framåt, får dem att tänka att det kommer att finnas ett liv efter SiS, då rivs murarna ner. Och historierna de skriver visar ju att de flesta faktiskt kan se ett liv efter SiS.

Kan man då se uppgiften och skolan som en del i elevernas behandling?

Ja, för vi lärare kan ju använda oss av elevernas framtidsvisioner i undervisningen. Vi lägger upp synliga mål för dem kring vad som förväntas av dem för att lyckas nå sina drömmar och visioner – vilket är det som tiden på SiS ska bidra till. SiS ska ju vara en plats för förändring. Där är skolan och bokprojektet en viktig och konkret del.

Mer om boken

Här kan du läsa mer om den årliga skrivarsatsningen SiS Unga Berättar.