Integrerad vård ger specialisthjälp som behövs under placeringen

Psykolog Jasmine Tuovinen på SiS ungdomshem i Hässleholm beskriver pilotprojektet integrerad vård. Det är ett regeringsuppdrag där SiS och BUP samarbetar i syfte att erbjuda barn med stora behov både social vård och psykiatrisk vård samtidigt.

Kan du beskriva projektet integrerad vård?

– Det är ett fyraårigt utvecklingsarbete där SiS tillsammans med fyra regioner i Sverige utvecklar vården för vissa SiS-placerade barn med mycket stora behov av vård från psykiatrin. Vården ges då på SiS ungdomshem istället för på öppenvårdsmottagningarna.

– Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och Region Skånes barn- och ungdomshabilitering (BOU) kommer alltså hit till SiS i Hässleholm, i vårt fall.

Syftet är också att lära oss av utvecklingsarbetet för att regeringen sedan ska kunna fatta beslut om hur vården för denna målgrupp ska organiseras.

Vi uppskattar verkligen att både BUP och BOU är med från regionen eftersom funktionsnedsättningar är vanligt bland dessa barn, som har den mest komplexa problematiken. Att också habiliteringen är med är tacksamt, eftersom många barn har diagnoser som till exempel ADHD. De behöver den hjälp som just habiliteringen kan bistå med, som hjälper barnet att underlätta sin vardag och strukturera upp dagen.

– Även om barnen som får integrerad vård är placerade på SiS institutioner, dvs. inom tvångsvård, så är integrerad vård-insatsen frivillig. Den baseras på samtycke från barnet eller barnets vårdnadshavare. Om barnet eller vårdnadshavarna drar tillbaka sitt samtycke så upphör den integrerade vården. Behandlingen pågår från cirka två månader till ett drygt halvår, beroende på de individuella behoven. Det tar olika lång tid att stärka barnens mående och nå fram till en funktionsnivå där andra vårdformer går att genomföra, som exempelvis inom öppenvård.

Vad innebär det att projektet har ett tydligt vårdkedjeperspektiv?

Att vi jobbar med något som heter Samordnad Individuell Plan (SIP), där vi tillsammans med BUP och BOU kan sammankalla alla olika aktörer runt barnet och jobba för en långsiktig och hållbar vård utan avbrott. Barnen som får integrerad vård har ofta behov av insatser från flera olika huvudmän samtidigt. Det är också viktigt att insatser som påbörjas i den integrerade vården på SiS får en fortsättning när barnet flyttar vidare till öppna vårdformer. För att få det att fungera behöver aktörerna utanför SiS kopplas på tidigt. När det integrerade teamet sedan bedömer att andra vårdformer är möjliga, gör SiS och BUP en gemensam rekommendation till Socialtjänsten om nästa steg i vårdkedjan. Allt för att barnet ska få rätt stöd och goda förutsättningar att utvecklas och må bra framöver. När vi tillsammans kan få barnets vårdkedja att hänga ihop utan glapp och väntetider, då har vi lyckats.

Vilka är fördelarna med integrerad vård jämfört med ”vanlig” vård på institutionen?

– Att SiS personal får tillgång till barnpsykiatrisk expertis skapar trygghet i vården av barn med omfattande psykiatrisk problematik. Genom integrerad vård får många barn och ungdomar den vård de behöver under SiS-placeringen som de inte annars hade fått, tack vare att BUP och BOU kommer till ungdomshemmet. Den sociala och psykiatriska problematiken är ofta tätt sammanflätad. När SiS och BUP arbetar tillsammans kan vi dra i alla trådar samtidigt och hjälpas åt att bena ut vilka insatser som behövs, och i vilken ordning. Eftersom SiS personal är experter på social vård och BUP:s personal på psykiatrisk vård, kan vi stärka kompetensen och ta hjälp av varandra.

Riktar sig projektet till någon viss grupp av barn och unga?

– Ja, det riktar sig till en ganska specifik grupp: till barn och unga med en mycket komplex problematik. Det rör sig om olika psykiatriska tillstånd i kombination med funktionsnedsättningar och beteendeproblem, som exempelvis missbruk eller våld och utagerande. Pilotarbetet är avgränsat till barn upp till 18 år.

Den är alltså riktad till en mindre grupp barn. Men många fler än de som kan få integrerad vård skulle ha stor nytta av att få insatser från psykiatrin under sin placeringstid. Vi behöver bra lösningar för de unga med de mest omfattande behoven, men vi behöver också lösningar som ökar tillgängligheten till psykiatrisk vård för alla SiS-placerade ungdomar.

Vad krävs av, och vad får, personalen och institutionerna?

– Det krävs resurser i form av personal. Att samordna sig med andra vårdgivare tar tid och de som arbetar på ungdomshemmet behöver kunna avsätta denna tid. Det är viktigt att alla som finns runt barnet kan vara med och bidra med sin kunskap om barnets behov.

– Personalen får utbildningsinsatser när behovet uppstår. Ett exempel är utbildning i juridiska förutsättningar för denna vård. Ett annat exempel är utbildning i att utveckla och använda bildstöd som kognitiv hjälp i vardagen.

Kan du utveckla hur BUP, BOU och SiS samverkar?

– BUP och BOU besöker SiS och barnen/ungdomarna regelbundet och vi deltar även tillsammans med socialtjänsten, ungdomen och vårdnadshavaren vid SIP. Vi följer upp och utvärderar identifierade behov och planerade insatser. Barnen får olika insatser såsom traumabehandling, stödsamtal, anpassningar på avdelningen och insatser i skolan. För att få verksamma insatser är det viktigt att vi hela tiden stämmer av med varandra och med barnet. Det behövs en ständig dialog om hur arbetet fungerar och hur barnets mående utvecklas.

Detta verkar vara en fungerande behandling, med lovande preliminära resultat?

– Alla är överens om att projektet är positivt. Framförallt att tillgängligheten till BUP ökar, så att barnen med de största behoven kan få hjälp snabbare. Eftersom BUP och BOU är på SiS, kan mötena anpassas efter den unges förutsättningar och dagsform. Även om barnet ställer in sitt möte, vilket de ibland gör, så kan man ändå få till vården. Då tar vi en träff vid ett annat tillfälle istället. Det blir en flexibel vård på barnens villkor. Många av barnen har avbrutna öppenvårdskontakter bakom sig, men på SiS finns vi där dygnet runt. Vi får snabbt en gemensam bild av funktionsnivå och hur olika insatser fungerar.

– När barnen får rätt insatser minskar ofta besvärliga beteenden som våld och utagerande. Då ökar också förutsättningarna för att jobba med behandling.

Vad händer efter att pilotprojektet avslutats, och hur ser du på det?

– Projektet pågår till slutet av 2024, och sedan ska vi rapportera till regeringen vad vi kommit fram till. Än så länge vet vi inte hur det kommer att bli när projektet tar slut. I projektet pågår diskussioner om olika typer av lösningar, men än är det lite tidigt att säga vad den bästa lösningen är. Vi får avvakta utvärderingen.

– Men både BUP och SiS tycker att integrerad vård behövs, alla är eniga om vikten av denna typ av samverkan. Jag upplever ett högt engagemang och att vi från SiS och regionerna vill samma saker. Det inger hopp. Men sen finns det såklart praktiska bekymmer, vad gäller resurser och kapacitet. Både regionerna och SiS behöver rätt förutsättningar för att kunna bygga upp och bemanna långsiktiga lösningar för integrerade vårdformer. Här hoppas vi att projektet ska kunna bidra med kunskap som hjälper beslutsfattare på olika nivåer att förstå hur behoven och kostnaderna ser ut.