4 2009 En påtvingad relation?
Kontaktmannaskapets utövande och villkor inom LVM-vården
Författare: Leila Billquist och Anette Skårner
Utgivningsår: 2009
ISSN:
Rapportserie: Forskningsrapport
Rapportnummer: 4 2009
Pris: 160 kr
Relationen till en enskild behandlare har fundamental betydelse för positivt behandlingsresultat och för hur klienten upplever och värderar vården. Inom LVM-vården är det kontaktmannen som har det främsta ansvaret för klienten. Men inom tvångsvården ställs den generella konflikten inom samhällsvården på sin spets, att förena stödjande och kontrollerande uppgifter.
Är det ens möjligt att skapa en behandlingsfrämjande relation inom tvångsvården, frågar Leila Billquist och Anette Skårner i denna rapport. De söker svar genom att intervjua såväl klienten som dennes kontaktperson om deras relation. De parvisa analyserna av relationen ger olika mönster som författarna benämner: personlig och tillitsfull, artig och neutral samt konfliktfylld och ambivalent.
Oftast, men inte alltid, är uppfattningarna samstämmiga. Ibland underskattar kontaktpersonen sin betydelse för klienten som beter sig reserverat i relationen, med risk att denne inte erbjuds mesta möjliga hjälp.
Den ojämlika relationen ger kontaktpersonen tolkningsföreträde att definiera klienten. Problem i samspelet hänförs till klientens individuella egenskaper medan klienten hänför dem till situationen: tvånget och organisatoriska förhållanden. Författarna efterlyser lyhördhet och självkritik från personalen. Annars riskerar även adekvata krav och kritik från klienten att reduceras till en del av hans eller hennes problematik och tolkas som förnekande av allvaret i missbruket.